bieberness

Chapter 5

Jag tog mina böcker och sprang ut till skolgården. Jag kände hur tårarna började rinna. Varför grät jag nu? Det var så länge sedan pappa dog. Det hade snart gått 3 år. Jag hörde någon springa bakom mig. Jag torkade snabbt bort mina tårar. Han tog tag i min arm och våra ögon möttes.

CHAPTER 6

Justin stod där med sitt största leende.

-     Hey! Vad var det där?

-     Det där vad? Sa jag och kollade in i hans ögon.

-     I matsalen? Haha.

-     Åh, nej det är inget. Står bara inte ut med henne mer.

-     Haha okej… har du gråtit? Sa han och kollade in på mina röda ögon.

-     Eeh, det… det är inget.

Det blev en tyst stund.  Han kollade in i mina ögon ett tag och gav mig ett litet halvt leende.

-     … Jag måste nog gå nu.

Jag gick några meter innan han ropade på mig igen.

-     Vänta!

Jag vände mig om och kollade på honom.

-     Du har inte sagt vad du heter… Sa han lite generat.

-     Bella… Sa jag och gav honom ett litet mystiskt leende.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Bella… Bella. Vackraste namnet till vackraste människan. Tänkte jag för mig själv. Hon är… annorlunda. Hon är inte som alla andra tusentals tjejer. Och det som hände vid matsalen.

Jag kunde inte låta bli att kolla på henne och inte heller i lektion. Hennes leende. Jag har fastnat för henne. Jag såg henne gå över vägen. Perfekt tillfälle att prata med henne. VI tar ändå samma väg för jag bor ju bara typ 5 hus ifrån henne. Jag sprang över vägen och gick bredvid henne.

-     Så… hej igen.

-     Hejhej. Sa hon och kollade ner på marken.

-     Jag undrade… om du kanske ville hjälpa mig med matten? Jag är ju inte så bra… och vi har ju prov och sånt. Sa jag och hoppades på att hon skulle svara ja.

-     Eeh, jag antar väl att jag kan hjälpa dig. Kom hem till mig vid 15-tiden. Sa hon och gick sin väg.

Jag stod kvar där. Med det största leendet på ansiktet. Hon svarade ja. Jag gick raka vägen hem och gick upp till mitt rum. Jag tog på mig en lila oversize tröja, och mina häng. Jag gick till toan och fräschade upp mig. Klockan var 14.50. Jag tog på mig mina skor och tog min bok. Sen så gick jag raka vägen hem till dem. Jag plingade på dörren och efter ett tag så öppnade hon dörren. Lika vacker som alltid.

BELLAS PERSPEKTIV:

När jag kom hem var mamma hemma.  Hon såg allvarlig ut. Jag försökte att smyga upp till mitt rum, men hon märkte mig direkt.

-     ISABELLA MARIE SOFIA FERNANDES!

-     Ja…

-     De har ringt från skolan. Hur kan du förklara detta?!

Jag förklarade allting. Hon var fortfarande arg på mig men hon förlät mig.

-     Jake har ringt förresten.

Jake! Det var så länge sedan! Mamma gillade trots allt inte att jag dejtade en kille som var 3 år äldre än mig... Klockan var 14.55.

Det knackade på dörren. Det pirrade i magen. Jag öppnade dörren och där stod han. Med sin mattebok i handen. Han var tidig. Jag visade en gest med händerna att han skulle komma in. Han tog av sig skorna och la dom fint vid hörnet. Gulligt!

Mamma var inte hemma för hon hade gått till sin kompis igen så det var bara vi hemma… Vi gick upp till mitt rum och satte oss på sängen.

-     Så, jag antar att vi ska börja räkna då.

Jag hjälpte honom med några tal. Jag kände hur han kollade på mig när jag försökte förklara. Jag tror inte han lyssnade, för jag fick hjälpa honom med samma tal igen…

Efter ett tag så tröttnade vi på att räkna. Vi la undan matteböckerna och började prata om allt möjligt.

-     Så… Har du någon pojkvän eller är du singel?

-     Jag har en pojkvän. Jake. Han bor inte här. Han bor i California för han började på college där. Jag har inte träffat honom i ungefär 5 månader men jag brukar åka dit till honom ibland.

-     Åh… Sa han. Man kunde se hur hans ansiktsuttryck ändrades. Det blev en lång tyst stund.

-     Så har du någon flickvän än? Sa jag och gav honom ett litet leende.

-     Nej… inte än. Väntar fortfarande på den rätte… Sa han och kollade på mig på ett konstigt sätt.

Vi gick ner och tog någonting att äta. Efter ungefär 30 minuter ringde hans mamma och sa att han måste hem och passa Jazmyn. Jag kramade honom hejdå och sedan såg jag honom gå. Jag lutade mig mot dörren och suckade. På kvällen kom mamma hem. Hon såg superglad ut.

-     Hej mamma. Vad har hänt?

-     Jag har bokat biljetter till California om 3 veckor!

-     VA?! Skojar du med mig eller?! Nu får jag äntligen träffa Jake!

Jag sprang upp till mitt rum och ringde Ariel. Jag berättade allt för henne. Om Justin, och om Jake…

-     VA! Kom Justin Bieber hem till DIG?! AVIS!!

-     Men hallå! Jag ska till California om 3 veckor och träffa JAKE!

-     Haha, jag är glad för din skull älskling! Men måste gå nu puss.

-     Pusspuss.

SNART KOMMER DET MER! Vad tror ni händer? Kommentera och SPRID VIDARE! ;-D

och förlåt igen om den var kort, ska göra längre i framtiden !