bieberness

CHAPTER 5

Redovisningen gick hyfsat bra, jag fick hjärnsläpp ibland, men annars gick det bra. Vi fick ögonkontakt då och då. Ibland när jag kollade bak så kollade han redan på mig.

Jag kunde se hur han skämdes. Efter lektionen var slut så var det dags till matsalen. Sara och Ariel sprang nästan dit, för de hade tydligen inte ätit frukost. Matsalen var flockad med tjejer som skriker. Vi trängde oss förbi alla och såg honom skriva autografer.

Sara och Ariel stod kvar och skrek. Oh nej. Jag gick före för att ta mat. Spaghetti och köttfärssås. Jag gillade inte deras mat så mycket så jag tog lite spaghetti med lite sallad och mjölk och satte mig sedan vid ett bord. Efter ett tag kom Sara och Ariel med deras mat.

-     Åh Guuud, vad snygg han är! Sa Sara och kunde inte slita blicken ifrån honom.

-     Eller hur?! Skulle kunna sitta och kolla på honom i flera dagar! Sa Ariel och kunde inte heller slita blicken ifrån honom.

-     Men kom igen tjejer! Sluta nu! Han är bara en människa som oss.

Efter att tjejerna i matsalen hade tystnat så satte han sig ner några bord framför oss. Oh nej! Han satte sig vid Taylors bord. FAN! Skolans divor. Man kunde se hur hon klängde på honom. Ugh. De skrattade som kråkor. Senare så kollade han på mig. Denna gång kunde jag inte slita blicken från honom.'

Efter ett tag så var Sara och Ariel mätta. Vi var påväg ut och när vi gick förbi deras bord såg jag hur hon hällde spaghettin över hela min gråa tröja. Jag kände hur jag blev röd över hela ansiktet.

-     VA FAN?! Brast jag ut.

-     … ops, såg dig inte gå förbi… sa hon med ett hånflin.

-     Åh nu jävlar! Precis innan jag skulle smälla till henne höll Sara och Ariel mig.

-   Glöm det Bella... Inte nu. Inte här i matsalen. Viskade Ariel till mig.

-     Släpp mig! Tänkte jag.

Taylor och hennes vänner satt bara där och skrattade. Jag såg hur Justin kollade på mig. Han skrattade inte. Han bara satt där och kollade på mig. Efter att jag sagt att jag inte skulle smälla till henne ändå om jag så gärna ville så släppte de mig. Jag gick bakom henne och ”råkade” hälla min mjölk på hennes hår. Jag såg hur hennes min ändrades direkt.

-     AAAAH! Vad håller du på med?! Sa hon och var nästan påväg att gråta.

-     … Ops. Såg inte att det var du, tänkte väl att papperskorgen inte brukade stå här. De billiga brukar ju stå vid hörnet.  Sa jag med ett hånflin.

Man kunde se att alla runt bordet satt där med öppna munnar. Justin satt där med ett hånflin och skrattade till. Taylor stod upp och man såg hur hon var generad hon var när hon kollade på Justin. Alla skrattade.

-    Vad skrattar ni åt?! AAH! Hjälp mig då! Hennes två idioter till vänner gick med henne till toan.

Jag, Sara och Ariel gick ut från matsalen och brast ut i skratt.

-     HAHAHA, den var ju klockren!

-     Hahaha, sa ju bara sanningen. Sa jag och gav de en blink.

Jag gick till toan för att tvätta bort allt spaghetti. Som tur var så hade jag extra kläder i väskan. När jag satt i lektion såg jag hur han gav mig världens leende när jag kollade bak. Jag försökte att inte bry mig. Efter ungefär halva lektionen så kom rektorns assistent till mig.

-     Rektorn vill prata med både dig och Taylor. Du måste gå nu till rektorn kontor. Viskade hon till mig.

Jag reste mig upp, och innan jag skulle gå så frågade Sara mig vart jag skulle.

-     Jag ska till rektorn. Han vill prata med både mig och Taylor.

-     Haha, okej. Lycka till då.

När jag var framme vid rektorns kontor bad assistenten att sätta mig ner tills hon ropar upp oss. Jag såg Taylor sitta där med sina vänner. Efter ett tag ropade hon upp oss. Vi båda gav varandra en bitch-blick sen gick vi in till kontoret.

-     Såja tjejer. Slå er ner. Jag har hört att det hände något vid matsalen. Vi börjar med din version, Taylor. Sa rektorn och visade en gest till Taylor att hon skulle börja.

-     Jo… Sa hon och senare kom hennes fejktårar!

-     Först satt jag och mina kompisar vid ett bord med Justin, och senare från ingenstans så kom hon och puttade på mig så min spaghetti kom på henne. Och då attackerade hon mig, oc…

Jag avbröt henne med en gång.

-     SKOJAR DU MED MIG?! Ms. Kingsley du kan inte tro henne!

-     Vänta lite Bella så får vi höra på sin version senare. Taylor fortsatte med sin version.

-      … Och sen så kom hon från ingenstans och hällde sin mjölk över hela mitt hår! Sa hon och brast ut i gråt.

-    Är det här sant, Bella?

-     Nej! Eller det sista då… Men det gick inte alls till så.

-     Berätta din version nu Bella. Sa rektorn.

Jag berättade min version och jag kunde inte se om rektorn var övertygad eller inte.

-     Vad jag ser här är att Bella tog sig åt för mycket…

-     TOG ÅT MIG FÖR MYCKET?!  Sa jag och ställde mig upp.

-     BELLA SÄTT DIG NER! Utbrast rektorn.

-     För detta dåliga uppträdande så får jag vara tvungen att ringa din mamma!

Taylor gav till sig ett hånflin och bitch-blickade mig.

-     Det gäller också dig Taylor!

-     VA NEJ! SN…

Innan Taylor hann säga klart så avbröt Ms. Kingsley henne.

-     Mötet är avslutat!

Efter jag gick ut, så stod Sara och Ariel.

-     Hur gick det? Frågade Ariel.

-     Dom ska ringa mina föräldrar… Jag menar mamma.

-     Jag måste gå nu vi syns imorgon. Sa jag och gick till mitt skåp.

Jag tog mina böcker och sprang ut till skolgården. Jag kände hur tårarna började rinna. Varför grät jag nu? Det var så länge sedan pappa dog. Det hade snart gått 3 år. Jag hörde någon springa bakom mig. Jag torkade snabbt bort mina tårar. Han tog tag i min arm och våra ögon möttes.