No matter what- Chapter 2


-          Hahahahaha, jag menar… det är la inte sååå stor grej. Han är ju bara en människa? Som vi.

-          Men han är inte VILKEN människa som helst! Han är hur snygg som helst, sjunger som en gud, har världens finaste hår och kropp! Har världens finaste röst… och har ett hjärta av guld!

Sara var i sin egen värld just nu. Jag pussade henne god natt och gick sedan upp. Efter några försök så lyckades jag somna.



CHAPTER 2

 

 

Nästa dag vaknade jag rätt tidigt. 08.30. Jag tog på mig ett par vita shorts med ett rosa svart randigt linne. Det var jättevarmt idag! Senare så gick jag på toa och sminkade mig lite lätt. Jag la upp mitt i hästsvans och gick sedan ut. Sara och Ariel sov. Jag gjorde lite frukost till mig och satte senare mig ner. Jag hörde någon komma bakom mig. Det var Ariel.

 

-     Oj vad tidigt du var uppe då! Sa Ariel och fixade sin frukost.

-     Haha, ja du.

-     Så vad hade ni tänkt göra idag då? Sa jag och åt min sista bit av mackan.

-     … Sara ska till sin mormor och jag ska barn vakta Leo. Sa hon med en sur min.

-     Haha, okej. Sa jag och torkade undan på bordet.

-     Och du hade tänkt att…?

-     Plugga antar jag.

Efter någon timma så vaknade Sara. Hon såg väldigt risig ut.

-     God morgon, sömntuta!

Sara var för trött för att svara så hon försökte att ge oss ett litet leende. Efter några timmar så gick dom och jag var helt ensam hemma. Mamma var på jobbet och var igår hos en kompis. Jag satte på tv:n och försökte att plugga. Jag hörde ett ljud utifrån. Jag gick för att hämta posten och då såg jag. Dom hade kommit. Jag stod still där. Med handen i posten.

Jag såg någon komma ut från bilen. Och där var han. Justin Bieber stod nu ungefär 20 meter ifrån mig. Jag såg hur några tiotals flickor stod bakom honom och skrek och hade skyltar med sig.

Han märkte mig inte tills efter några sekunder. och där stod vi båda, och kollade på varandra. Man såg hur han betraktade mig. Några sekunder efter så avbröt jag ögonkontakten och gick in i huset. Jag sprang till mitt rum så snabbt jag kunde och kollade ut genom fönstret.

Han stod kvar där och kollade. Hans mamma klappade honom på ryggen och sen så gick han och hjälpte dem. Mitt hjärta bankade. Justin Bieber? Justin Bieber?! NEJ! Jag får inte tänka så. Men han var mycket snyggare i verklighet… Och hans ögon! Jag kan säkert sitta och kolla på dem i flera timmar. Dagar till och med!

Jag försökte att inte tänka på honom, så jag tog fram min NO bok och började plugga. Jag satt vid fönstret. Kollade ut då och då. Men han var inte där längre.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0