bieberness

chapter 15

-          Bella snälla! Vad ska jag göra för att fixa allting?!

-          Inget… Du har ju inte tid med tjejer just nu… Sa jag med gråten i halsen. Jag kollade ytterligare in i hans stora, fyllda ögon och gick sedan iväg.

CHAPTER 16

Dagen efter vaknade jag av mobilen vibrerade. Jag kollade och jag hade tydligen fått 7 sms av Justin och 4 missade samtal. Jag kollade på det senaste.

*Du har inte svarat på mina samtal eller sms, och jag visste inte om jag skulle komma över… Förlåt Bella… Jag menade inte det jag sa! Snälla låt mig få förklara! Det är jobbigt att vara så känd. Media, press… och paparazzi överallt. Det är inte så lätt… Jag menade allting jag sa den dagen på stranden. Jag vill vara din, och bara din. Snälla svara…</3 *

Jag klickade bort sms:et och lade mobilen på bordet och la mitt huvud över kudden.  Varför? Varför? Varför? VARFÖR?! Tänkte jag för mig själv. Jag kände mig ganska taskig men han sårade mig verkligen… Idag skulle det vara basketmatch. Sara och Ariel går också där. Vi är tre av de bästa i laget. Tiffany och hennes kompisar går också i basket men i vårt motståndar lag. Jag tog på mig mina lagkläder och gick ner för att äta frukost. Mamma hade redan lagt fram allting på bordet. Jag fixade en macka att ta med och väntade vid ytterdörren för att hon skulle köra mig till arenan. I bilen var det rätt tyst. När vi var framme såg jag Sara och Ariel vänta på mig. Jag pussade mamma hejdå och hon önskade mig lycka till och sa att hon tyvärr inte kan komma.

Jag gick fram till Sara och Ariel och så gick vi in tillsammans. När de hade gått ut till hallen för att träna lite innan så ringde telefonen. Jag hade bråttom så jag kollade inte vem det var, utan svarade direkt.

-          ”Bella…” Sa personen i andra sidan luren. Jag hörde direkt att det var Justin.

-          ”Justin snälla… jag ska ha basketmatch snart, ring mig inte.”

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag visste inte vad jag skulle göra längre! Det betydde inget… Hon hatar mig! Vad ska jag göra? Varför sa jag så… Jag var tvungen att ringa henne. Sån tur var så svarade hon efter bara tredje tonen.

-          ”Bella…” Jag hann inte säga mer innan hon avbröt mig.

-          ”Justin snälla… Jag ska ha basketmatch snart, ring mig inte.”

Sa hon och klickade mig.

JUSTE! Den börjar 15.00. Jag kollade på klockan och den var 14.45. En kvart kvar. Jag tog på mig mina jeans, min gula tjocktröja och min blåa mössa. För att påminna henne om Sverige…:’) Jag ringde Kenny och han mötte upp mig vid parkeringen. Jag sökte upp var matchen ägde rum och gick dit. Det var mycket folk där. Jag satte längst fram och sen såg jag henne. Matchen började och hon var skitbra! Inte bara det… Hon spelar basket, älskar ishockey, gillar tv-spel, skateboard, men ändå så är hon fin, underbar, vacker, har världens finaste kropp och är min drömtjej. Alla killars dröm. Och just nu så hatade hon mig! Hon hade bollen och sprang mot målet. Hon skulle hoppa för att göra mål innan hon märkte mig. Hon kollade på mig ett långt tag men avbröt det och fortsatte matchen. Hon hoppade så långt hon kunde, och jag menar verkligen långt! Jag hoppas bara hon inte ramlar… Innan hon dunka märkte jag att hon var för långt ifrån. Hon märkte det med. Jag såg henne ramla ner och man såg att det var ett rejält slag mot golvet. Jag såg hur hon höll mot sitt ben och det såg allvarligt ut.

-          BELLA! Skrek jag och kunde inte låta bli att springa fram till henne.

-          Justin…

-          Bella hur gick det! Förlåt för allt!

-          Det gick inte så bra… Justin… Sa hon och kollade på mig ledsamt.

Innan jag hann säga något mer så kom det en kvinna från ambulansen och hjälpte Bella upp med mig, De la henne på en bår och la in henne i ambulansen. Jag åkte med henne och höll hennes hand hela vägen. Jag visste att det inte var JÄTTE allvarligt, men jag vill ALDRIG att Bella ska skadas eller göra sig illa. När vi var framme i sjukhuset la de in henne i ett rum och satte på henne sjukhuskläder. Jag fick vänta utanför rummet tills doktorn kom. Han kom ungefär efter 70-80 minuter. När han kom ut så kunde jag inte hejda mig själv att stå upp.

-          Vad har hänt med henne?!

Doktorn tog mig på axeln och kollade på mig.

-          Hon mår rätt bra just nu, hon har brutit benet och 2 revben…

-          Nej! Jag måste se henne!

-          Hon har nyss genomgått operationen så ta det lugnt med henne.

Jag gick in… Nej, jag sprang nästan in och drog stolen tät intill hennes säng. Jag höll hennes hand och kunde inte sluta kolla på henne. Hon öppnade ögonen långsamt och kollade på mig. Jag kände hur en tår rann nerför min kind och en till på andra sidan.

-          Varför gråter du? Sa hon och log lite.

-          Haha, jag vet inte. Jag gillar inte att se dig skadad!

-          Det är lugnt… Jag har bara lite ont.

-          … Förlåt. Du vet att jag inte menade det! Jag måste säga så för pressen och media. Så du inte får dödshot och massa skit från fans.

-          Jag förstår dig… Men du sårade mig djupt.

-          Jag vet… Sa jag och kollade ner på mina fötter. Förlåt.

Hon log lite grann och jag böjde mig fram och kysste henne mjukt på läpparna.

-          Jag låter dig vila en stund. Sa jag och pussade henne löst på pannan.

Jag gick ut till doktorn och frågade hur länge hon skulle vara kvar här. Jag blev lättad när han sa denna natt bara. Jag ringde mamma och sa att jag skulle sova över här och hon skulle ringa Bellas mamma och säga att de inte behöver komma hit och att jag kör henne hem imorgon. Jag sov i väntrummet. Jag somnade ganska lätt. Nästa morgon vaknade jag av att doktorn väckte mig och sa att hon hade vaknat. Äntligen!